Gamla regelverk bromsar cirkularitet i kommunerna

Berg och jordmassor som tas upp ur marken vid byggen av olika slag måste återvändas i långt större utsträckning än i dag om Sverige ska nå sina klimat- och miljömål. Tolkningen av lagstiftningen och ett i det närmaste obefintligt digitaliserat informationsflöde sätter dock käppar i hjulet för återanvändningen.

Linnea Eriksson är senior forskare på VTI. Hon leder Cirkulär masshantering – planering och beslutsprocesser, ett FORMAS-finansierat projekt som bygger på så kallad aktionsforskning. Begreppet innebär att aktörer som är berörda av det som det forskas om är engagerade i projektet, i det här fallet aktörer som Linköpings kommun och Länsstyrelsen i Östergötland.

Oavsett vad som byggs tas berg- och jordmassor upp ur marken (även om det idag, av miljöskäl, finns en vilja att inte ta upp lika mycket som tidigare). Mycket av det som grävs upp skulle kunna användas igen, på andra platser, men det är svårt eftersom miljölagstiftningen är skriven på ett sådant sätt att de uppgrävda berg- och jordmassorna till största delen tolkas som farligt avfall, och farligt avfall måste läggas på deponi.

– Det kan även röra sig om krossat byggnadsmaterial, betong eller gammal asfalt, påpekar Linnea Eriksson.

Material som verkligen är giftigt kan givetvis inte återanvändas hur som helst. Inte heller jordmassor som riskerar att sprida invasiva arter, som parkslide, lupiner och liknande.

– Men väldigt mycket material skulle kunna återanvändas efter förädling, understryker Linnea Eriksson. I Sverige är återvinningsgraden omkring en procent. Motsvarande siffra för Europa som helhet är cirka 50 procent.
Materialet som ska deponeras fraktas dessutom bort av tunga fordon som i dag är fossildrivna. De kör långa sträckor vilket leder till stora koldioxidutsläpp. Därtill är transporterna kostsamma.

Vad behöver då göras för att öka cirkulationen av berg- och jordmassor och annat material?

– Det är här vårt projekt kommer in i bilden. Målet med vår forskning är att identifiera hindren och föreslå lösningar för att komma runt dem, säger Linnea Eriksson.

Hon och hennes kollegor förväntas inte ha dragit några slutsatser förrän i slutet av november i år, men eftersom projektet pågått sedan december 2022 har förstås en hel del tankar hunnit ta form.

– Tittar man på lagstiftningen är jag inte säker på att den egentligen behöver skrivas om, jag menar att det snarare handlar om tolkningen av den. Naturvårdsverket har kommit med nya riktlinjer när det gäller tolkningen av befintliga lagar, men det tar tid innan de riktlinjerna landar hos den enskilda miljöhandläggaren på kommunen. Enskilda tjänstepersoner har otroligt många lagar att förhålla sig till, så jag förstår att det inte är lätt.

Tolkningarna skiljer sig också åt, från region till region, från kommun till kommun. Man skulle kunna skapa någon form av handlingsplan som skulle kunna följas av alla aktörer, såväl offentliga som privata, över hela landet. Vad bör göras på strategisk nivå, som inom planering och lagstiftning? Vad bör göras på operationell nivå, som vid klassificering av material, lokala överenskommelser och upphandlingar?

– När det till exempel gäller klassificering borde det finnas namn på det återvunna materialet som motsvarar klassningen av nytt material, menar Linnea Eriksson.

Slutligen behövs ökade möjligheter att matcha olika projekt, till exempel i en kommun.

– Men då behöver data digitaliseras i långt större utsträckning, så att det finns information om vad som behövs var och när. Tillgången till digitaliserad information är i dag liten.

Klara Ivanetti är forskningsassistent på VTI. Hon har gjort intervjuer med företrädare för Trafikverket.

– De tog själva upp hanteringen av berg- och jordmassor som central för det egna hållbarhetsarbetet. När det gäller exempelvis Västlänken i Göteborg behöver man spränga i berg och hantera mängder av lera. Här har man lyckats återanvända en del av massorna utan att bryta mot lagen, men stött på både tidsmässiga och byråkratiska hinder när användningsområden i andra, närliggande projekt undersökts.

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 2-2024 Länk till annan webbplats.

Text: Catarina Gisby/ redakta

Läs mer om VTI:s forskning om cirkulär ekonomi och cirkulära material Länk till annan webbplats.